6 år

Igår firade jag och mannen i mitt liv sex år som par, hade inte lust att sätta det i fokus igår direkt.
Av dom sex åren har vi bott i huset tre år och åtta månader.
Jag tror nog det var många som undrade om vi inte var riktigt kloka som efter två år tillsammans redan ville köpa hus och dessutom mitt ute i skogen långt bort.
Det var inte så längesen mormor slutade fråga hur det gick för oss här ute egentligen.

Här har vi verkligen hittat vårt lugn och vår framtid.
Vi trivs så fruktansvärt bra mitt ute på landet med skogen precis intill.
Hur härligt är det inte att bara ta hunden och gå en lång promenad på grusvägen och kanske bara möta en bil eller att gå till åkrarna och släppa honom lös.
Att bara traska några meter bort på hösten och plocka kantareller eller att bara sätta sig och lyssna på alla fåglar.
Det bästa jag vet är att kunna gå utanför dörren och ta tag i en spade och börja på något projekt i trädgården.

Igår blev en jobbig dag för oss alla.
Ett djur sätter djupa spår i hjärtat och bli en familjemedlem som man tar hand om in i det sista.
Både John och jag är måna om att djuren ska ha det så bra som möjligt, har man skaffat sig ett djur så har man ett ansvar att ta hand om det.
Jag är mest ledsen för att jag inte kunde vara vid mammas sida igår när hon tvingades ta beslutet men
en stor tröst är att Bella inte behövde lida mer.